Archibald den Lömske slår till igen!
Han har lyckats igen!
Mitt förkylningsvirus (som jag döpt till Archibald) har bestämt sig för att göra en repris!
När jag äntligen trodde att han hade kilat iväg och gömt sig för den här gången så attackerarde det med full styrka. Jag börjar vara något trött på Archibald den Lömske, men jag härdar ut belägringen genom tjocka böcker, tv-spel och en och annan tupplur.
Förhoppningsvis så kickar mitt immunförsvar igång under veckan och gör prosessen kort med Archibald och hans band av degenererade lömskelinare. Jag tänker mig ett slag av episka proportioner där mitt immunförsvar kommer inridande på stolta, vita springare och formligen slaktar Archibalds krälande, orchliknande virus. När dammet lagt sig kommer de modiga immunriddarna att dansa en obligatorisk segerdans och skända Arcibalds lik samt ikläda honom en rosa sparkdräkt med ankor.
Om man ändå vore en liten mikrob och kunde bevittna denna syn!
Suck...
Mitt förkylningsvirus (som jag döpt till Archibald) har bestämt sig för att göra en repris!
När jag äntligen trodde att han hade kilat iväg och gömt sig för den här gången så attackerarde det med full styrka. Jag börjar vara något trött på Archibald den Lömske, men jag härdar ut belägringen genom tjocka böcker, tv-spel och en och annan tupplur.
Förhoppningsvis så kickar mitt immunförsvar igång under veckan och gör prosessen kort med Archibald och hans band av degenererade lömskelinare. Jag tänker mig ett slag av episka proportioner där mitt immunförsvar kommer inridande på stolta, vita springare och formligen slaktar Archibalds krälande, orchliknande virus. När dammet lagt sig kommer de modiga immunriddarna att dansa en obligatorisk segerdans och skända Arcibalds lik samt ikläda honom en rosa sparkdräkt med ankor.
Om man ändå vore en liten mikrob och kunde bevittna denna syn!
Suck...
"The owls are not what they seem"
Det här är min nya lilla vän. Han hänger ovanför datorn, fastnaglad med en kommuniststjärna.
Ugglan är egentligen en julgransprydnad men jag tyckte att den var fin nog för att få hänga framme året runt. Massor med starka färger, glitter i överflöd och fasettslipade stenar. Jippie!
Och så fick jag ju in ett fint Twin Peaks-citat också.
From Her to Eternity
Just nu lyssnar jag i princip bara på Nick Caves skiva "From her to eternity" från -84. Om och om igen.
Jag är en sån där konservativ människa som anser att album bör lyssnas på i sin helhet och den här skivan är grym att ha på repeat på hög, hög volym. Den har varit borta ett längre tag men kom fram i städningen. Den hade byggt sig ett bo under en gammal engelsk ordbok.
Titellåten är även med i fantastiska "Der Himmel über Berlin". En film som bör ses en sen natt när världen tycks som en märklig plats.
Jag vet inte direkt om någon är sådär jätteintresserad av att veta vad jag lyssnar på, men jag är så van att identifiera mig med den musik jag lyssnar på. För mig är det väldigt viktigt. Musik är viktigt.
Tales of the Unexpected
Jag städade idag. Hittade bland annat högar med gamla modemagasin och kände att jag var tvungen att dela med mig av ett par bilder ur en av mina favoriter. British Vogue December 2008. Foton baserade på historier av Roald Dahl.
Bilden uppe är en av mina absoluta favoriter. Karen Elson är lika underbart vacker som alltid.
Nertill Är det Helena Bonham Carter som fått leka modell. Jag gillar verkligen tanken på en hiss som bara skjuter iväg genom taket på en byggnad och landar långt, långt ute på landet.
Det finns hur många bilder till då det var en rätt lång bildserie. På vissa av dem är även Tim Burton med.
Jag hoppas det är fler än jag där ute som blir glad av lite udda foton. Det är så skönt med magasin som vågar ta ut svängarna.
För övrigt hade jag inte haft någonting emot skorna som Karen har på sig. Tyvärr kommer de från Chanel och jag antar att ett Chanelplagg är nog för mig för tillfället.
Scheherazade of the North
Tänk så mycket roligt man kan göra av ett halsband från Åhléns och en brosch från KappAhl.
Jag känner mig som en hovdam ur Tusen och en Natt.
Jag älskade verkligen de sagorna när jag var liten. Favoriten var berättelserna om Sinbad. Jag kunde knappt bärga mig innan det var dags att sova och jag fick höra hur det gick för honom på alla hans makalösa äventyr.
Någon gång när jag tar mig för det skall jag införskaffa hela sviten med alla sagorna, inte bara de som är mest kända.
*
Jag över in poser för att kunna passa i spegeln. Sist jag blev mätt på ett sjukhus så var jag tydligen 178cm lång. Inte illa om man tänker på mitt etniska arv. Idag spenderade jag dagen hos min fader, det var ju trots allt fars dag. Han fick en mycket magentafärgad orkidé. Min far älskar blommor. Dagen till ära så klädde jag upp mig i stor ljusrosa t-shirtklänning, med Joy Division-tryck, kombinerat med en supermysig underkjol. Perfekt för att ligga på pappas golv och dega.
Sen så satte jag mig för att färglägga bilden från igår. Jag kom såhär långt, sen råkade jag rycka ur min wacom och tog det som ett tecken. Anyway... vad tycks?
Raspande pennor i nattmörkret
Något jag just satt och skissade fram. Det känns som om det kan bli något.
Den som lever får se...
Oh! You Pretty Things
Ikväll kände jag att det var dags för en liten goding från förr. David Bowie är väl någon som alla har någon sorts relation till. Det är svårt att inte ha det med en människa som skrivit så otroligt många låtar, av olika genres, under en sån lång tid.
För mig handlar Bowie om 70-tal. Glamrock. Att gå sista året i grundskolan och lyssna på "Hunky Dory" och "The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars". Läsa om Juha i "Ett ufo gör entré". Se "Velvet Goldmine" så många gånger att alla repliker sitter inpräntade i ryggmärgen.
Min första riktiga modenyck var för övrigt väldigt inspirerad av 70-talet. Jag hade groteskt höga platåstövlar, v-jeans, glittriga toppar och sånna där kappor med pälskanter. Jag var rätt rolig när jag tänker efter.
Blueberries and lanterns
Lite, lite från min visit i Stockholm.
Det finns få sätt att börja dagen på som är bättre än amerikanska pannkakor med blåbär, lönnsirap ocg vaniljglass. Man får liksom ro i hela själen. Och sen är det förfärligt gott.
Sidenlyktorna hittade jag i kungsträdgården. De satt och såg lite ledsna ut. En bit sommar som blivit kvar när uteserveringen sa tack och hej för det här året. Men vackra var de, de lyste upp i höstrusket.
Blåbär och sidenlyktor, en bra början på en dag som avslutades med en utställning med Dalí på Moderna.
Det finns få sätt att börja dagen på som är bättre än amerikanska pannkakor med blåbär, lönnsirap ocg vaniljglass. Man får liksom ro i hela själen. Och sen är det förfärligt gott.
Sidenlyktorna hittade jag i kungsträdgården. De satt och såg lite ledsna ut. En bit sommar som blivit kvar när uteserveringen sa tack och hej för det här året. Men vackra var de, de lyste upp i höstrusket.
Blåbär och sidenlyktor, en bra början på en dag som avslutades med en utställning med Dalí på Moderna.
S'uk
Jag var i Stockholm över veckoslutet.
Hade tänkt skriva någon trevlig rapport om det hela när jag kom hem, men nejdå. Självklart blev jag sjuk. Jag sov hela gårdagen, sov och sov men blev inte mindre trött. Jag har slumrat halva dagen idag. Jag kan knappt prata för jag tror bestämt att någon tryckt in en liten dolk i min hals.
Märkligt det där, att jag alltid, alltid blir sjuk när jag utsätter mig för en ny miljö.
Jag avskyr dessa eviga förkylningar som alltid ska förpesta mina resor.
Till råga på allt har hunden också blivit förkyld. Vi snörvlar och febrar ikapp.
Sicken tur att jag köpte fem nya fräsha böcker att läsa.
Länge leve SF-bokhandeln!
Hade tänkt skriva någon trevlig rapport om det hela när jag kom hem, men nejdå. Självklart blev jag sjuk. Jag sov hela gårdagen, sov och sov men blev inte mindre trött. Jag har slumrat halva dagen idag. Jag kan knappt prata för jag tror bestämt att någon tryckt in en liten dolk i min hals.
Märkligt det där, att jag alltid, alltid blir sjuk när jag utsätter mig för en ny miljö.
Jag avskyr dessa eviga förkylningar som alltid ska förpesta mina resor.
Till råga på allt har hunden också blivit förkyld. Vi snörvlar och febrar ikapp.
Sicken tur att jag köpte fem nya fräsha böcker att läsa.
Länge leve SF-bokhandeln!
Bita, slita, riva
Jag är en sån där som ofta biter mig på insidan av kinderna. Av olycka såklart.
Det irriterande är att när jag väl får ett sår så måste jag bita i såret precis hela tiden. Det läker aldrig.
Jag tänker inte ens på det, jag bara sitter och biter. Känner den lockande metallsmaken, de lite naggade kanterna. Biter, biter, biter. Oftast en av hörntänderna rakt ner i sårets mitt. En sån där smärta som man till slut inte tänker på, som man nästan saknar när man upphör att bita för ett litet tag.
Jag förstår inte. Det irriterar mig. Jag brukar förstå.
Det måste vara något slags tics. Eller något försök att straffa mig själv för något jag inte riktigt själv vet?
Det känns inte riktigt sunt när jag tänker närmre på det.
Det irriterande är att när jag väl får ett sår så måste jag bita i såret precis hela tiden. Det läker aldrig.
Jag tänker inte ens på det, jag bara sitter och biter. Känner den lockande metallsmaken, de lite naggade kanterna. Biter, biter, biter. Oftast en av hörntänderna rakt ner i sårets mitt. En sån där smärta som man till slut inte tänker på, som man nästan saknar när man upphör att bita för ett litet tag.
Jag förstår inte. Det irriterar mig. Jag brukar förstå.
Det måste vara något slags tics. Eller något försök att straffa mig själv för något jag inte riktigt själv vet?
Det känns inte riktigt sunt när jag tänker närmre på det.
Homage to Pat McGrath
Jag har tråkigt idag. Resultatet blir att jag dyker långt ner i min aningen gigantiska sminksamling. Pat mcGrath är kanske världens bästa sminkös och gör bland annat smink till Gallianos visningar.
All in a day's work
Idag har jag:
♣ Nästan fått frukost på sängen
♣ Klappat en guldfisk
♣ Sökt igenom en soppåse efter en levande räka
♣ Diskuterat den olycksaliga Franklinexpeditionen med min far
♣ Fått båda händerna näst intill söndernaggade av en överaktiv hundvalp
♣ Blivit tråkad för mitt infall att gå omkring i Bloomers
♣ Sträckläst mig till en irriterande ryggvärk
Ödets ironi
Jag har aldrig varit särskilt förtjust i grönt. Jag har tyckt att grönt är en rätt hiskelig färg. Så fick jag för mig att jag ville ha ett par gröna skor. Vintageinspirerade skor. Lite klumpiga men ändå nätta. Ja, ni fattar säkert. Letar runt på precis vartenda ställe på nätet som jag kan tänka mig. Hittar inget. Skriver i desperation in orden "absinthe heels" i googles bildsök och hittar dessa. Helt förtjusande underbara. De uppfyller alla de krav som jag kräver av ett par gröna skor. Dessutom ser de förbaskat sköna ut också.
Problemet? De är totalslut. När jag för en gångs skull vill ha något som är grönt så är det slut. Något säger mig att om jag fortfarande hade avskytt gröna skor så hade de haft hur många som hellst...
Kattinspektion
Idag tog jag och min moder bilen till mammas ena syster, min moster. Hon har skaffat katt. Släktens första katt. Varför först nu? Jo, min mormor var hemskt allergisk mot katter så när hon levde var katter ett jättenej.
Jag var nyduschad. Håret blev alldeles kallt och läskigt. Note to self: Gå inte ut med fuktigt hår under vinterhalvåret.
Mina vackraste skor. Jag passar på så länge som snön håller sig borta. Det brukar se lite uppkäftigt ut att promenera omkring i Mary Janes när snön ligger decimeterdjup på vägarna.
Och så dagens stjärna i mammas knä. Världens mysigaste lilla katt. Han somnade innanför min kofta. Annars ägnade han sig mest åt att väsa åt min hund. Min hund vill mest bara äta katter. Ociviliserat, men hon rår inte för det.
Jag var nyduschad. Håret blev alldeles kallt och läskigt. Note to self: Gå inte ut med fuktigt hår under vinterhalvåret.
Mina vackraste skor. Jag passar på så länge som snön håller sig borta. Det brukar se lite uppkäftigt ut att promenera omkring i Mary Janes när snön ligger decimeterdjup på vägarna.
Och så dagens stjärna i mammas knä. Världens mysigaste lilla katt. Han somnade innanför min kofta. Annars ägnade han sig mest åt att väsa åt min hund. Min hund vill mest bara äta katter. Ociviliserat, men hon rår inte för det.
